Ett åskskyddssystems uppgift är att skydda en byggnad och människorna i den från blixtnedslag. Dessutom skyddar ett modernt åskskyddssystem även tekniken från överspänningar. Det består av

• Externt åskskydd
  Externt åskskydd skyddar en byggnad genom att avledarna absorberar direkta blixtnedslag och introducerar blixtströmmen via ledarna (inte att förväxla med åskskydd) i jordningssystemet i marken. Externt åskskydd hindrar inte blixten från att träffa byggnaden, utan erbjuder blixten en metallanslutning vid de föredragna nedslagspunkterna, som kan transportera blixtströmmen mot jorden permanent och utan fara för människor och det objekt som ska skyddas. Detta förhindrar direkta blixtnedslag i människor.
• Internt åskskydd
  En viktig komponent är åskskyddets potentialutjämning. Alla metallrörsinstallationer och alla kabelinstallationer (el, DSL, kabel-TV, SATTV, etc.) är anslutna till varandra och till huvudjordningsskenan, om nödvändigt med skyddsavledare typ 1. Detta förhindrar spänningsskillnader och tillhörande blixtöverslag i byggnaden med efterföljande brand- och personrisk. Denna potentialutjämning för åskskydd går utöver potentialutjämning enligt DIN VDE 0100-410 och DIN VDE 0100-540 (överspänningsskydd).
• Överspänningsskydd
  Om det interna åskskyddet även ska skydda kabelinstallationerna och de apparater som är anslutna till dem, kallas detta för överspänningsskydd. Överspänningsskydd (SPD typ 2) i fördelarna för energitekniken och överförings- och/eller matningspunkterna i informationstekniska system begränsar den uppkommande överspänningen till ett värde som är ofarligt för slutapparaterna. För kabellängder på mer än 5 m krävs ytterligare avledare (SPD typ 3) direkt på slutapparaten för fullständigt skydd.

Överspänningsskydd kan därför ses som en del av åskskyddet, men det kan också installeras oberoende som grundskydd för elinstallationer och personskydd.